Jag lever visst!

Jag må vara allestädes frånvarande från bloggen i fråga men inaktiv är jag icke! De som har den tveksamma förmånen att ha mig som "vän" på facebook får med jämna mellanrum en, kanske inte dödlig men nästan, dos av mitt, jag vet inte riktigt vad man ska kalla det, ordbajseri? Är vi inte vänner på facebook kan jag trösta dig med att du är del av en kraftig majoritet som helst avstår från att vara vän med mig.

Så jag antar att detta är lite som mitt sätt att säga "hej" till "er alla". Förresten, säg gärna till om jag använder "situationstecken" för ofta. Förresten, börja använda twitter och skriv små meddelanden till mig.

Väl mött.

Det finns två sorters människor, de som gjort det och de som kommer göra det.

Jag vet att du vet att jag vet att du också har vaknat upp på morgonen efter en hård kväll som avslutades med efterfest, fast i den gulvita ostbågs-påsens klor utan någon i rummet som kastade dömande blickar på dig när dina fingrar blev både gulare, kladdigare och med minst halva påsens innehåll fast mellan naglarna. När du sedan vaknade upp och insåg att du fortfarande har ena handen kvar i påsen och kände doften som påminde om dess innehåll kunde du inte hjälpa dig själv när du sökte mellan tänderna efter det som du senare skulle referera till på din facebookstatusuppdatering som "frukost på sängen"

Som mellanbarn blir man automatiskt en god medlare.

Om du står bredvid och hör en mor och dotter bråka över om dotterna ska få en iphone trea eller den nyare, dyrare fyran behöver du inte glatt påpeka att "Jamen snart kommer det en femma!" som om det på något sätt löser problemet.

Det löser inga problem alls.

Det kan snarare öka poblemen. För dig.

Du har blivit informerad.

Någonstans måste man dra en gräns.

För det skulle aldrig falla mig i att göra något så dumt. 


Som vuxen person måste man dra en tydlig gräns. 


Ta ansvar.


Tre månader räcker. 


Inte en dag till!


Att betala hyran med sms-lån fyra månader i rad skulle aldrig falla mig i.

Obegripliga kassörskor.

Vad ville kassörskan få sagt när hon, helt utan att ens försöka dölja det, skrattade till ordentligt efter att jag utbrustit "Och materialet var ju riktigt skönt!" när hon på klassiskt kassör-manér, sådär lite i förbifarten medans hon vek ihop min tröja sagt något i stil med "det är verkligen jättefin färg på den här tröjan".

Vad var det som var så roligt?

Mitt osäkra skratt, höjda höger-ögonbryn o frågande blick gav mig inget svar.

Jag slår vad om att jag gjorde bort mig på något sätt.

Flickvän, avdelning viktigaste egenskaper.

Hon ska vara facebook-tränad.

Jag vill att du, eventuella framtida flickvän, ska veta en sak. Jag tycker det är kul att du gillar mig. Verkligen jättekul. Jag uppskattar det ska du veta. Jag gillar dig med. För fan, jag hänger ju med dig regelbundet. Inte alla som jag gör det med inte, nejdå. Men seriöst nu alltså, du har mitt telefonnummer. Skicka ett sms. Vi träffas flera gånger i veckan. Säg det då. Och vi snackade ju för fan babyspråk med varandra hela morgonen över telefon. Jag lät dig till och med fortsätta prata som en 3-åring medans jag gick till tunnelbanan. Vid mer än ett tillfälle sträckte jag mig till och med så långt att jag svarade som en 7-åring. Utomhus. Bland andra människor. När jag kände mig bekväm att ingen hörde.

Så snälla, gör då inte en statusuppdatering direkt efteråt som "bara" dina 375 närmaste vänner kan se. Där du kallar mig något som innehåller "baby", "gullunge" eller "lillsnutten". Ja, eller något annat som faller i samma kategori. Du kan ju känna efter själv.

Jag vill helt enkelt inte vara någons "snuttepluttgullemuffsbaby". Offentligt alltså.

Det är min personliga preferens. Alla är ju olika.

Gäller även bloggar, twitter och andra offentliga "hjälpmedel". Okej, kanske inte twitter. För vem hänger egentligen där?

Du har blivit informerad.

Baljväxten från Tensta.

En liten flicka från utsidan stan,
hade en dröm att få vara vegan.
Sitta på jobbet och tugga på bönor,
skrika åt folk när de åt sina hönor.
Men livet är surt så vart skulle hon gå?
En gen henne gjorde allergisk som få.
Så nu sitter hon hemma och styckar sin höna,
hon får nöja sig med att hon själv är en böna.