Mina kollegor är min familj. Och som i alla familjer förekommer utstuderad mobbning.

Det bästa med semester är inte själva ledigheten i sig. Det största njutningen ligger i att få se ångesten i dina kollegors ögon byggas upp vecka för vecka när du gång på gång påtalar hur din semester kommer närmare och närmare för varje dag som går.

Tycker vissa verkar det som.
Därför sparar jag min semester. Och sen när det är som mörkast och vinterdepressionen är som mest påtaglig hos mina kollegor ska jag boka in en flera veckors lång semester i den varmaste delen av världen. Därifrån ska jag dagligen skicka bilder på hur jag ligger och solar, dricker drinkar och badar. Och jag gillar inte ens att sola, alkohol dricker jag nästan aldrig och även fast jag inte har något emot att bada sker det inte särskilt ofta. Men inte mindre ska jag se till att min plan genomförs.

Poesi - Mitt liv. 0-0

Om jag hade varit poetiskt lagd hade jag på ett läsvärt sätt skrivit om vilken skitdag det här känns som just nu. Jag hade kunnat skriva att det känns som jag ligger längst ner i en bottenlös brunn (hur det nu går till) och blickar upp mot en himmel så svart att den är jättemörk (sug på den liknelsen ett tag)...

Men att klaga på mitt liv är ungefär som att kritisera en nyfödd för deras oförmåga att förstå sig på offside-regeln (SÅG DU DET DÄR!?? (tystnad) Hur kan du sitta helt oberörd när han hade MINST två decimeter till godo!? (tystnad) Tar du ens fotboll på allvar?).

Så jag håller tyst.

Hat är ett starkt ord, ogilla mer än allt som någonsin existerat passar bättre.

Jag skulle vilja skicka en hälsning till alla er som vill att jag ska installera en extra tool-bar (verktygsfält för er som inte är tillräckligt englifierade än) till min webbläsare. Jag vet inte vilka ni är, jag vet inte vad ni jobbar med (för seriöst, det kan väl inte finnas någon som ger er pengar för att förstöra mitt liv) och jag har svårt att tro att ni har några egna familjer. Möjligtvis skulle det kunna finnas någon Tony Soprano-fru där ute som egentligen vet vad hennes man håller på med men eftersom hon får en ny Porsche Cayenne när hon känner sig nere och ett stort hus med pool på baksidan (visserligen bor det en andfamilj i poolen som gör din psykopat-man deprimerad men lite får man stå ut med) blir det lättare att se mellan fingrarna eftersom hon ändå "bara vill det bästa för barnen".


Min hälsning till er är: NEJ, jag vill inte ha en extra tool-bar till min webbläsare och jag struntar fullständigt i vad den kan göra för mig. Det finns knappt ord för hur mycket den skulle kunna göra för att underlätta mitt liv utan att jag skulle vilja ha den.
Den skulle kunna ha en sökfunktion så effektiv att den hittar den heliga graalen fylld med Jesu blod, adressen till jultomten och en karta till Atlantis utan att jag skulle vilja ha den. Ja, den skulle till och med kunna hitta en tjej sötare än Zooey Deschanel, finurligare än Amelié från Montmarte och mer hemma på vuxengymnastik än... Ja ni fattar. Jag vill inte ha! Så försvinn! Försvinn!

Ringa misshandel, dödlig humor.

Just nu är jag med i en ofrivillig fältundersökning av hur pass pinsamma situationer jag kan utsätta mig själv för. Varje gång jag ringt växeln idag har det slutat med en känsla av "vad fan gjorde jag nu?".

Jag ska inte försöka småprata. Jag ska inte försöka vara trevlig. Och jag ska definitivt inte börja småskratta samtidigt som jag säger att jag ska koppla över en kund som råkat ut för en misshandel.

Fan.

Djupa funderingar

Om man bloggar och jobbar samtidigt ska man kalla det att man "jogglar" eller är det bättre att säga att man "blobbar"?

Avdelning: Det där lät roligare i mitt huvud

Vid lunchbordet med några medarbetare. Som vanligt pratas det om vårat bonussystem där man har möjlighet att få extra pengar om man når upp till sina säljmål.

Medarbetare: (upprört) Fan vad jag kommer bli besviken om jag inte får min bonus den här månaden! Alltså, jag säger det om jag inte får de extra pengarna kommer jag fan bli deprimerad.

Jag: (med en lekfull ton som jag aldrig riktigt lyckas få fram) Ja för jag har ju hört att pengar alltid gör att man bli lyckligare!

Medarbetare: (Med allvarlig röst) Nej, alltså det vet jag att man inte blir men eftersom jag inte lyckas få lån för att köpa en lägenhet när jag har en massa smålån är det verkligen viktigt för mig att jag kan betala av dem.

Jag: (i ett försök att rädda upp situationen) Nej men alltså jag håller med dig! Jag kommer också bli riktigt irriterad om jag inte får min bonus jag med...

Fan.

Tack som...

"Det som är bra med din blogg är att du inte bryr dig om vad folk tycker om det du skriver."

Du säger alltså att jag lyckas spela oberörd när alla kastar skit på det jag skriver? Att jag lyckas hålla tillbaka tårarna när alla skriver utstuderat elaka saker?

Tack.

Fast de kanske tar min glass istället...

Igår när jag satt på tunnelbanan fick jag en idé. Tänk vad kul det skulle vara att skriva en barnbok! Tänk själv att få använda sin fantasi till att hitta på precis vad som helst. Och det bästa av allt som jag ser det, de som läser den har inte ett tillräckligt utvecklat vokabulär för att kritisera mig på ett sårbart sätt.