Om jag hade varit poetiskt lagd hade jag på ett läsvärt sätt skrivit om vilken skitdag det här känns som just nu. Jag hade kunnat skriva att det känns som jag ligger längst ner i en bottenlös brunn (hur det nu går till) och blickar upp mot en himmel så svart att den är jättemörk (sug på den liknelsen ett tag)...
Men att klaga på mitt liv är ungefär som att kritisera en nyfödd för deras oförmåga att förstå sig på offside-regeln (SÅG DU DET DÄR!?? (tystnad) Hur kan du sitta helt oberörd när han hade MINST två decimeter till godo!? (tystnad) Tar du ens fotboll på allvar?).
Så jag håller tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar