För en gångs skull ler lyckans slump mot mig. Igår var det nämligen min tur att helt slumpmässigt stöta på någon erfaren när det gäller hälsofrågor. För om ni tänker efter själva, vilken grupp av människor borde veta mer än några andra vad kroppen mår bra av och vad kroppen inte mår fullt lika bra av? Ja, ni tänker ju som jag. Nedgångna narkomaner såklart.
Min nya hälsocoach kunde knappt gå när hon kom hasande fram längs tunnelbanans perrong. Med halvt slutna ögon är hon på väg förbi när hon ser mig på en bänk. I ett utmattat manér sitter jag med armbågen mot bänkkanten och huvudet vilandes i handflatan. Iklädd mina sportshorts och ett nedsmutsat linne ser jag både sportig och trött ut och där, mitt i min misär tog hennes moderliga känslor över och hon släpade sig fram och satte sig bredvid mig.
Hon: (Med en mumlande röst ungefär som när någon ätit en jordnötssmörsmacka och lyckats få allt jordnötssmör att fastna längst bak i gommen) Du ser lite trött ut. (men lät mer som "blu gle libe tlöbt ud")
Jag: (ganska ointresserad och framförallt trött) Ursäkta, vad sa du? (denna fråga upprepade jag 1-2 gånger efter varje sak hon sa men för läslighetens skull låter jag endast eran fantasi sätta gränsen för hur otydligt hon talade)
Hon: Du ser lite trött ut.
Jag: Jo, jag är ganska trött. Jag har precis tränat.
Hon: Det är viktigt att äta om man har tränat. Det är nog därför du är trött.
Jag: Ja... Jo.. Men alltså, jag har ätit men jag har tränat ganska hårt så det är nog därför jag är trött.
Hon: (med förhöjd röst men inte hotfullt på något sätt) Det är viktigt att man äter!
Jag: (med en övertygad röst som om hon lyckats övertala mig med sin sakliga argumentation) Jamen absolut, det har du självklart helt rätt i.
Hon: (viskandes som om hon ska berätta en hemlighet) Men du, mellan dig och mig är det också viktigt att man inte äter för mycket. För då kan man bli tjock!
Jag: (tänkandes: Va, är det sant?! Kan man gå upp i vikt om man äter för mycket? Det här borde du ringa Aftonbladet om. Hot stuff, du vet!) Ja, det är ju sant...
Hon: (lite överdrivet upphetsat) Och hundar, hur kommer det sig att alla missbrukare ska ha stora hundar egentligen?
Jag: (undrar över kopplingen) Jaaa... Vad menar du då?
Hon: Jamen asså du vet, nästan alla missbrukare har stora hunder som schäfrar eller liknande. Varför är det så egentligen?
Jag: Jag vet inte, de kanske tänker att de vill ha en hund som ska vara mer respektingivande. Man ser ju inte så många missbrukare med en chihuahua.
Hon: (som tydligen inte hörde ordet "missbrukare") Jomen det gör man visst, man ser massa gamla tanter inne i stan som går runt med sina små hundar. Haha! De är ju skitsmå vissa av dem.
Jag: Ja det är sant...
Hon: (tar sig med en ansträngning upp på fötterna igen) Nää... Nu måste jag gå. Det var något viktigt jag skulle till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar