Nu känns livet sådär jobbigt igen. Ni vet vad jag menar. En finne på ryggen. Totalt otillgänglig. Jag känner den och vet att den finns där. Jag kan få ett finger på den om jag krafsar med handen ordentligt neråt ryggen i vad som liknar något taget ur en cirkusshow med "spagettimannen" (ni förstår, arm i konstigt läge liksom=spagettimannen som liksom är jäkligt rörlig av sig, typ) (Jaa, ni fattade! Vad GLAD jag blir. Så glad att jag gjorde ett parentesbyte helt utan syfte. En typsikt sån oväntad grej man kan få vara med om när man hänger med mig. Oväntad och jäkligt spännande är två ord som passar jäkligt bra på mig liksom)
Näni, nu går jag nog och drar axeln ur led en smula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar